Jag har under hela tiden jag kört med ShapeUp fått frågor både på mailen och i kommentarsfeltet om varför jag bantar. Jag tänker inte på något vis försvara min bantning, men heller förklara varför jag gör det. Detta blir säkerligen långt så vi får se om du hänger med till slutet:)
Som de flesta som läser här vet har jag jobbat som frisör, i 10 år för att vara exakt. Jag har mestadels jobbat för andra, men också haft egen salong under 3 år för det brakade loss. De senare åren i min frisör karriär är inget jag minns som positivt. Jag hade så ont och var så trött, men var samtidigt så envis att tanken på att ge upp fanns aldrig där. Nä, för att hålla mig upprätt och i full fart gick jag till min läkare och fick Lidokain och kortison injektioner efter behov, körde på med kiroprakti, fysioterapi, och massage för att bli av med min pulserande huvudvärk som dunkade 24/7. Jag testade även kinesologi då jag var helt desperat. Någon form av behandling fick jag varje dag för att orka med. På slutet höll jag på att svimma 4-5 gånger varje dag på jobbet, så det var bara att försöka ta sig till bakrummet och sitta med huvudet mellan benen ett tag.
En morgon jag gjorde mig i ordning för att gå på jobbet vaknade jag upp på badrumsgolvet, och 20 minuter av min morgon var borta. Nu blev jag rädd på riktig. Fick tid hos min läkare samma dag och blev skickad direkt till Stavanger sjukhus för vidare undersökningar och med sjukskrivning i handen. Det var först när jag låg i CT'n jag förstod att detta nog inte var så bra.
Detta var mitt möte med väggen. Här är det ca 4 månader av mitt liv som är borta. Diagnoser efter flera vänder blev fibromyalgi och ME. Jag var så trött, ja det går inte att beskriva hur trött jag var. Ont hade jag hela tiden, som influensa värk i kroppen som aldrig försvann. Efter 1 års sjukskrivning var jag på skolbänken igen, fortfarande inte frisk men bättre.
Jag har blivit mycket bättre efter jag fick barnen, men det viktigaste tror jag är att jag har lärt mig att leva med kroniska smärtor och trötthet. Jag kan fortfarande bli så där dödtrött i perioder och få jätteont, men jag har lärt mig att sänka kraven på mig själv. Kraven på mig själv på jobbet är fortfarande lika höga, men på hemmaplan försöker jag så gott det går att lyssna på min kropp. Jag äter mediciner när det finns behov, vilket jag inte gjorde tidigare. Köpcenter och heldagar med shopping till exempel är inget för mig, och är inget jag gör ofta.
Vissa saker blir inte bättre. Jag är extremt ljudkänslig. Barn som leker och stojar, eller bråkar för den delen har jag stora problem med. Fest är inget för mig då det är svårt att koncentrera sig med mycket ljud. Pratar många på samma gång stänger jag av då jag inte kan få med mig vad som sägs. Men, det finns lösningar på allt. Hörlurar! Fy fan vilken bra grej. Här är familjen med hörlurar, vi har dessa till allt. Barnen har till TV och dator, och själv använder jag det när det är något jag måste få med mig på tv.
Min största fiende nu för tiden är min vikt. Blir jag för tung får jag mer ont. När jag startade med ShapeUp i januari hade jag värk varje dag, och jag visste att det skulle bli värre om jag inte gjorde något åt det. Jag har alltså inte bantat för att jag tycker jag är tjock, men för att det gör ondare till tyngre jag är. Sen att lite fluff försvinner är inte fel det heller.
Nu har jag läst genom allt, och nu tvivlar jag på om jag ska publicera detta. Det känns lite kluvet, ska jag eller ska jag inte lämna ut allt detta? Äh vad fan, det är inte som att jag är helt naken heller...
Jag svarar gärna om någon har frågor, så fråga på....